mars 1, 2013
Bokbloggsjerka
Jag bloggar visserligen bara stundtals om böcker och litteratur, mest om mitt eget skrivande (eller sånt som jag låter mig distraheras av när jag inte skriver).
Men just den här bokbloggsjerkan som pågår just nu kunde jag inte motstå. Frågan är
Vilken genre önskar du att du kunde läsa men som du bara inte kan stå ut med?
Mitt svar är ”Skräck”! Jag vill skriva saftiga, otäcka spökhistorier men då måste man förstås börja med att läsa andras. Och jag är så himla lättskrämd att jag inte klarar av att läsa något som helst övernaturligt. Blod och ondska av olika slag tål jag. Djävlar och demoner. Allt utom spöken osv.
Under några år var jag ”sagotant” på den lokala byskolan varje Halloween-fest, och ägnade flera månader innan varje gång åt att hitta korta och otäcka historier att läsa för de äldre barnen (vi hade två sagostunder – en för lågstadiet och en för mellanstadiet). Men det var alltid svårt att hitta något som var kort och skrämde tillräckligt. Barnen var så härdade av otäcka tv-filmer. Så ett år bestämde jag mig för att hitta på en egen spökhistoria. Under ungefär tre veckors tid drömde jag mardrömmar och vågade knappt sova för att min egen historia skrämde upp mig så kolossalt. Så kom Halloween. Jag läste historien, som var på ungefär 2-3 A4. Barnen såg likgiltiga ut. Så året efter återgick jag till det gamla ”receptet” och letade andras spökhistorier. Igen. I slutet av den sagokvällen var det ett av barnen som sa ”Kan du inte berätta den där spökhistorien som du hade hittat på själv?”. Hm, jag hade ju inte med mig den utskriven, men jag försökte på bästa sätt återberätta den ur minnet. Och faktiskt – när jag var färdig satt barnen där likbleka, storögda och med håret på ända. Det hade alltså varit sån skillnad på när jag läste innantill från mitt papper och när jag berättade den ur minnet!
Så jag önskar verkligen att jag hade kunnat läsa andras spökhistorier, för jag tror att jag hade varit en sjujäkla spökhistorieskrivare själv. Om jag nu hade vågat…
skogsanna 
Monika said,
mars 1, 2013 den 7:16 e m
Det var ju lite intressant. Att vilja skriva spökhistorier, men inte våga läsa dem 🙂 Du får kanske börja med babysteps 🙂
Lena said,
mars 1, 2013 den 7:57 e m
Jag har också otroligt svårt för att lösa skräck.
kajsalisasblogg said,
mars 1, 2013 den 10:17 e m
Deltog för en tid sen på en skrivarsida som heter pennfajten. En av dom som skötte den sa: Talang finns inte och det ligger nog något i det, man måste träna. Kunde du skrämma dom med din berättelse kan du skriva ned den också. Det är bara att träna. Jag tror inte att det är så nödvändigt att du läser skräck, det du bör träna på är skrivandet. Du kunde ju få till en bra story eller hur.
skogsanna said,
mars 3, 2013 den 10:11 f m
Du kanske har rätt. Samtidigt är det ju så i alla andra genrer att man vill läsa andras texter för att få inspiration och förkovra sig osv…
Lottens Bokblogg said,
mars 2, 2013 den 11:02 f m
Det var en bra historia! Jag har svårt att läsa skräck, jag kan inte sova sen…